Än finns det hopp: 1 (Lasarettet) - Hardcover

På liv och död

Året är 1953 och polioepidemin härjar. Ella-Kristin på sjuksköterskeutbildningen får hoppa in och praktisera på det fullbelagda lasarettet i Ekstad. Hon oroar sig för fästmannen Carl vars läkarkunskaper sätts på hårda prov och det blir en höst när många liv slås i spillror och friska unga människor drabbas. Ella-Kristins och Carls förlovning stundar men de har svårt att få tid över för varann. Och hur kommer förlovningsmiddagen gå för två med så olika bakgrund?
Vi möter läkarfrun Nancy Brandh, som helst vill tillbringa tiden framför spegeln eller på Drotts kappmagasin på jakt efter en ny klänning; tvåbarnsmor Sonja Bengtsson som söker vård för en otäck knöl i bröstet, Kåre Hjelm, överläkare på Epidemin; Ulla och Gittan, som går sista året i flickskolan och gärna spenderar sina eftermiddagar på fiket Atlantic och många många fler.
Än finns det hopp är första delen i en romanserie om människorna kring ett lasarett – en värld fylld av spänning och allvar, skildrat med ett stort mått av tidsfärg och nostalgi.

Karin Wahlberg har skrivit en oavbrutet spännande och initierad skildring av en dramatisk vardag i en svensk småstad på 50-talet.

"Det var ett tag sedan jag fullständigt sögs in i en tjock roman men häromdagen hände det igen (...) I en både hjärtskärande och maffig fresk får vi följa sjuksköterskeelever, läkare, patienter och läkarfruar under en väldigt speciell period i svensk epidemiologisk historia (...) Det som verkligen etsar sig fast i Wahlbergs roman är skildringen av poliopatienterna och den vanmakt anhöriga och vårdpersonal ställs inför. De drabbade är egentligen inte främst rädda för döden, fasan är i stället att tvingas leva ett liv förlamade, med andningssvårigheter och oförmögna att försörja sig själva. Karin Wahlbergs personteckningar och grundliga miljöbeskrivningar gör Än finns det hopp svår att släppa. Den står stadigt mitt i kasten mellan doktorsfruarnas funderingar kring kläder, sjuksköterskeelevernas kärleksliv, och sorgen och dramatiken när unga patienter dör. Parallellt med att man som läsare får en inblick i hur sjukvården såg ut och var organiserad för sextio år sedan. Det går nästan att höra frasandet av uniformerna och känna doften i korridorerna. Jag sträckläser romanen på ett dygn och längtar redan efter nästa del för att få se hur det går för huvudpersonerna. Ska vi slå vad om att det blir en tv-serie så småningom?" /Caroline Alesmark, Skånska Dagbladet